Vov! Vov! Vov! Vov!!! Tyst! Tyst!
Män som ohämmat slänger ur sig
otrevligheter till våra kvinnor, mödrar som de själva en gång har blivit födda
av. Vad beror denna manliga frustration på. Tillåt mig spekulera, varför
samhällsutvecklingen lett ända hit.
Båda föräldrarna arbetar och barnen lämnas tidigt i
stora grupper i förskolor. Barnen får tidigt lära sig att skrika högt för att
synas och höras. Föräldrarna är oftast tröttkörda, irriterade vid lämning
respektive hämtning. Väl hemkomna fullt upp med vardagssysslor, det känns skönt
om ungarna kan klara sig själva medan mat lagas, tvätt tvättas etc. Till råga
på allt fick inte alla barnen det de ville ha, tjat och gnäll och kaos vid
matbordet. Datorspel från tidig ålder blir en himmelsk lösning så att
föräldrarna kan få en lugn stund. Kanske öka på barnaskaran med en liten krabat
till.
Skolan börjar, föräldrarna arbetar och barnen blir
s.k. nyckelbarn och får lära sig reda sig själva utan vuxna, dessa är ersatta
av kompisar och ett vilt kreativt leverne utan regler. Stor frihet i skolan,
dålig ordning i klassen och uppkäftighet mot lärare och vuxna. Vad ska det bli
av en sådan uppväxt, svaret är enkelt:"En onyanserad vilde, som tar för
sig och tror att allt är tillåtet, hämningslös och otrevlig i anonymitetens
tecken. Språkbruket har falerat, där ungdomarna tidigt kallar varandra för
rövknullare, horor, och utrycker sig dumt, som att knulla din morsa, Fuck yuor
mother etc. De vuxna har inte tillrättavisat utan följt regeln, låt gå.
Vad är lösningen för framtiden. Fostran till
medkännande respektabla ungdomar är ett föräldraansvar det är inte som många
inbillar sig skolans eller samhällets uppgift. Grunden måste alltid läggas
hemma. Sedan ger skolan vidareutbildning, inte en vänsterskola, den har redan
med detta näthat visat vad den går för även om förutsättningarna hemifrån har
varit undermåliga. Det nya språkbruket har till viss del berott på
invandrarungdomar, som inte har det svenska språket, de lär sig först svordomar
och könsord av svenskarna eftersom det är ungdomars största intresse i
puberteten. Säger ingen ifrån, vet de sedan inte bättre, och skolan översköljs
av det nya språkbruket och hamnar sedan på nätet av båda parter som ett sätt
att kommentera och debattera.
En del tidningar och folk i allmänhet förvånas över
det de själva i tystnad hjälpt till att skapa. Det finns endast en arbetsam väg
tillbaka till ett empatiskt samhälle med gott språkbruk: Undervisning i svenska
i skolan och fostran av barnen i hemmen, samt ett tilläggsämne: ”Vett och
Etikett oss människor emellan i skolan!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar